Återigen blir jag förundrad över hur otroligt mycket man kan älska sitt barn.
Denna lille varelse som är en alldeles egen liten personlighet men otrolig vilja.
Alla hans tokigheter och egenheter som får mig att skratta och hans kärleksförklaringar som får mig varm långt in i själen.
Han kan verkligen reta gallfeber på mig. Nästan få mig att tjuta av frustration och bli vansinnig av ilska när han inte lyssnar på mig...
...men jag älskar den där lille mannen helt ovillkorslöst!
Utan att tänka skulle jag offra mitt liv för honom. Skydda honom med min kropp, allt för att han ska må bra. Utan honom skulle mitt liv vara förstört och inte värt att leva.
Jag älskar dig så mycket!
söndag 1 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar