Akuten på lillen

Igår gjorde jag o E nåt som vi aldrig gjort förr. Åkt ambulans...
Det började med att jag hämtar honom på dagis och allt är bra.
När vi är på garageuppfarten börjar han prata om att han har ont magen. Jag viftar bort det som jag brukar göra (han säger sånt ibland. jag har liksom antagit att han hört det på dagis).
När vi kom in så klagar han högljutt och tar sig åt magen. Jag blir lite förundrad och tycker det är konstigt...
Han fortsätter gråta o jag ringer sjukvårdsrådgivningen. Väntetid är några minuter och E är helt otröstlig. Han bara skriker o kan inte slappna av. Han är helt panikslagen.
Lägger på luren och ringer istället 112. Kommer inte fram! Precis så som jag drömmer om jätteofta.
Ringer från mobilen ist. Ambulans kommer efter 10 minuter. Då har E lugnat sig men somnar nästan mot min axel. Det gör mig lite nervös eftersom han verkligen inte dör det annars.
Han är lite slö i ambulansen men piggnar till på akuten.
Där får vi vänta i typ 2 timmar innan vi blir inkallade för provtagning. Det blir blodprov och tillslut kisseprov. Har ni nånsin fått en 2½ kissa i en kräkspåse...? Det tog ett tag kan jag säga.
Potta på akuten kanske behövs?
Efter typ 45 minuter kommer doktorn, naturligtvis en icke svenskkunnig. Alltså... Jag har inget emot icke svenskfödda men dom måste ju kunna svenska för bövulen!
Alla prover var bra men han gjorde en undersökning av ändtarmen. Stackarn! Domen blev förstoppning. In med laxeringsmedel och på med en improviserad blöja, en bauta Tenablöja. För nej, blöjor finns inte heller på akuten. När bajset kommit så åkte vi hem... Tid: 3 timmar

Apropå kunden från i måndags. Han bad om ursäkt (dock ej personlig) efter påtryckning av chefen som blev jättearg över hans beteende mot mig. Tydligen en snokade politiker som faktiskt hade fel. Jag skulle/behövde inte veta det han ville veta. Så kan det vara! HA!